Rubrik: Stoppa upp dina tuttar i rövenoch var din egen gam; sluta vara kannibal

Ingress

Vilket jävla effektsökeri journalisterna bedriver; är det inte silikonbröst som spricker så är det ytterliggare en rapportering om brott och dröjande straff från ställen som är socialt och pålitligt acceptabla förstaside-offer. Men förlåt, journalisterna vill klarligen inte ses som en homogen grupp (att 90% av dessa på en stor svensk tidning förlagd i Stockholm bor i centrum beror på att arbetsplatsen är placerad just där), så jag rubricerar dem för vad som bäst beskriver dem i varje given stund. Bakgrunden till mitt hets är agitatorernas bristande respekt för människors privatliv, och oförmågan att se förbi deras handlingars näsa blandat med konsumentents svälja-och-spy-och-svälja-mentalitet.

Nu: Jag tänkte begrava lite grävande journalist-lik (vad det nu krävs för spade att skyffla över kritik mot rubriker som inte går att undvika) och kommer rada upp tre argument för varför skvallerpress, blodiga gladiatornyheter och sensationsrapportering är dåligt och bör skippas av gemene person:

Argument (1)

Allt du läser fungerar enligt marknadsföringsprincipen: det sätter sig. Ibland är det runt midjan, och ibland på brösten. Ibland skapar det helt enkelt en världsfrånvänd verklighetsbild, och du blir antingen avtrubbad eller paranoidal av alla mediabilder och den blodigt medierade våldsökningen. Antalet brott har inte ökat, men ändå ser du rött vart du än går. Jepp, det är av samma anledning som det är röd gubbe VARENDA JÄVLA GÅNG du tar övergångsstället.

Argument (2)

Angående det där som sätter sig, ni vet? Ibland går det åt andra hållet, och folk utvecklar ätstörningar. Detta är inte en isolerad händelse, utan enbart en (av gissningsvis många) manifestationer; en symptomatisk konsekvens av den orealistiskt medierade bilden av människan, ironiskt nog återberättad som pinuppan för unga tjejers ”dåliga mående”. (Kanske ligger männens medierade motsvarigheter närmare samhällscentrats önskade värderingar, och hörs således inte lika högt.)

Argument (3)

Du får mer tid över till viktigare saker. Ta det för vad det är, men sluta hetsa.

Tänkt motargument (till att andrahands-media skulle vara juste)

Sanningen vill vara fri! (inte att förväxla med dåvarande hackerns och nutidens vänsterorienterade nedladdares information vill vara fri). Nå, vilken sanning är det vi pratar om egentligen? Inte folkets, då de betalar för den. Inte tidningens, då den omöjliggör ansvarstagande (måhända chefredaktörens) och attribuerar en åskådning till ett livlöst ting (måhända den lynchade chefredaktören). Och, jag menar, inte är det väl paparazzins sanning vi pratar om? ;) Jag försöker inte att relativisera sanningen (det gör den så bra själv), utan ämnar snarare till att ge tyngd åt valen vi gör för att ge uttryck för denna. Ja, det är du som konsumerar (inte nödvändigtvis monetärt) skiten, och i sådana fall är skulden delvis din.

…..

Jag svär, om jag inte slutar läsa om kändisar så kommer jag att springandes berätta för mina vänner (Phoebe och Chandler inkluderat) om jag någonsin träffar Paris Hilton i ett mer privat sammanhang än sexvideon! Inte för att jag bryr mig, ”egentligen”, men för att det i dagens medierade värld är hyperrealiteten som känns verklig och åtråvärd; kontakten med denne är ett behov så starkt att jag först då känner att jag lever. Så låtom oss tillsammans gräva en grop åt denna typ av… journalistik!