Om beroende, växa upp, och spel

Då jag inte har någon dagbok för tillfället, på nätet, men känner för att lägga upp det här för beskådan och för att återkomma till.

Bakgrund till följande inlägg, från facebook:

Är det vanligt för er att ni ibland känner att arbete är det som håller er flytande? Skolan, i skolan, med folk, har varit det bästa den senaste månaden, och när jag sen är hemma och får göra vad jag vill så är jag så fruktansvärt trött och deprimerad att jag inte kan komma på något annat än att sova som jag egentligen vill göra.

Jag känner mig lite hjärntvättad av arbetssamhället, även om mina "problem med arbete" inte går att begränsa till enbart arbetsideologier, värde, och självkänsla.
Like · · December 19, 2011 at 4:37pm

Anna Jadéus and Mikael Hansén Goobar like this.
Alva Lindvall Jättevanligt. Jag undviker längre ledigheter än 14 dagar eftersom jag behöver jobbet för att hålla nån slags rutiner och undvika att grubblandet totalt förlamar mig. Det är sällan jag kan hålla mig aktiv på egen hand längre perioder.
December 19, 2011 at 4:39pm · Like
Immanuel Brändemo Som "nykter arbetsnarkoman" kämpar jag hela tiden med att inte låta arbetet ta över mitt liv, och den risken är inte så mycket pga arbetsbelastning, som pga att det är "enklare". För mig är det en verklighetsflykt att jobba, samtidigt är det också oerhört kul. Jag mår ofta som bäst på måndagar och som sämst på fredagseftermiddagar. Det tog ett tag för mig att fatta varför...
December 19, 2011 at 4:54pm · Like
Ava Avane Dawn Spännande att höra era upplevelser! För mig just nu blir kontrasten extra stor för att jag umgås med folk i skolan, och är av någon anledning rätt så bra på att umgås med folk just när jag lär känna dom. Att komma närmare och vidmakthålla kontakt samtidigt som jag håller flyktmekanismen vid pli blir efterhand svårt. Och visst hade det inte fungerat att vara i skolan hela dagen, den tar ju sin energi, men vafan liksom... tv säger att jag ska ha energi och göra saker efter en dag i arbetet!

Alva: Har du känt liknande problem fast i kortare perioder?

Immanuel: Hur menar du? Att du har låg arbetsbelastning och därför tar arbetet inte över? Kan en inte alltid bara lägga på mer arbetsbelastning, skriva fler blogginlägg, eller ditten, eller datten?
December 19, 2011 at 4:58pm · Like
Immanuel Brändemo Nej, jag menade att jag inte kan skylla på hög arbetsbelastning att jag ständigt jobbar över. Jag gör så med flit, pga att det är roligare att jobba än att inte göra det. Men samtidigt gör det att jag inte får så mycket hushållsarbete gjort, och jag försummar mina vänner och min hälsa pga att jag har svårt att "stämpla ut".
December 19, 2011 at 5:07pm · Like
Alva Lindvall Absolut! Ibland dekar jag ner mig bara på de 5 fridagar jag har mellan jobbpassen, eller att jag är på ott humör och får saker gjorda så länge jag är på jobbet, men när jag kommer hem så fastnar jag bara framför datorn eller i mitt eget huvud.
December 19, 2011 at 5:12pm · Like
Ava Avane Dawn Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut litegrann för mig. Det är särskilt farligt för kreativa personer tror jag, och dom som har något pågående projekt, bygger något så att säga, för vilket allt kan vara inspirationskälla eller bli en del av bygget. Vet inte hur nära jobbet du kommer på fritiden immanuel, men det behövs inte det heller kanske, räcker att ha intressen och vara lagd på ett visst sätt mest.
December 19, 2011 at 5:14pm · Like
Alva Lindvall Precis den gränsen som gör att jag aldrig ens sökt få mitt syende till en huvudsyssla.
December 19, 2011 at 5:16pm · Like
Immanuel Brändemo Jag jobbar antingen hemifrån eller på resande fot, så rent fysiskt är det omöjligt att avgränsa jobb från ickejobb. Och mitt jobb är kreativt, så jag förstår vad ni menar. Men jag har en stämpelklocka-app som hjälper mig hålla koll någorlunda. I övrigt försöker jag vara hård mot mig själv, och tvingar mig att vara ledig. Jag vet att jag behöver det.
December 19, 2011 at 5:22pm · Like
Peter Joe Magnusson Ja, men så är det ju. Jag kanske är extrem, men en månads semester är en plåga! Är man iväg på någ event så håller man sig ju sysselsatt, men så fort man bara är hemma och inte gör något så blir det snabbt att det blir jobbigt...
December 19, 2011 at 5:34pm · Like
Ava Avane Dawn Hehe, lite inspiration för er:

"These are the people who will not be subjected to the discipline of the assembly line, cannot be replaced by machines, so the capitalist model has managed to organize these intellectual workers through fixed-term contract and autonomy in work space. These techno-visionaries grew up with counter-culture and believe in capitalist progress, combining the free-wheeling spirit of the hippies and the entrepreneurial zeal of the yuppies. Now, the cultural divide between the hippie and the organization man has become rather fuzzy; it's all about working for the man while sticking it to the man, sort of like a little kid rebelling yet not getting rid of the problem, but instead feeding it so that it can continue to rebel. Fighting a self-perpetuating war.
Lacking free time like the hippies, work itself has become the main route to self-fulfillment for much of the virtual class of computer cowboys. These are the people who must be wired in order to obtain the productivity gains of digital working, these Generation X:s high-tech artisans who cannot challenge the primary of the marketplace over their lives, but resent attempt by those in authority to encroach on their individual autonomy.

Richard Barbrook/Andy Cameron, Californian Ideology+mina tankar

Formell underordning innebär att arbetaren säljer sin arbetstid. Hon utför en uppgift som hade kunnat utföras även utanför ett sammanhang av lönearbete. Hon får sin lön och under återstående timmar är hon fri att sköta sitt. Reell underordning av arbetsprocessen känner däremot inga sådana gränser, utan mobiliserar i slutändan hela livet: sociala koder, språkbruk, nätverksbyggande… Rinkebyakademien har fattat detta, liksom Osynliga kommittén – fast för de senare handlar det inte om att mobilisera arbetskraft, utan om att hitta vägen ut ur arbetets tyranni.

Vi talar inte bara om antalet timmar som är fria från lönearbetets exploatering. Frigjord tid innebär inte semester. Ledighet, död tid, tid av tomhet och rädsla för tomhet – detta är arbetets tid. Det kommer inte att finnas någon tid att fylla ut, utan en frigörelse av energi som inte innehåller någon “tid”, linjer som formar sig, förstärker varandra, som vi kan följa till ett slut, tills vi ser dem möta andra.

http://copyriot.se/2010/07/11/tredje-cirkeln-arbetet/

"Leisure time horrifies the male, who will have nothing to do but contemplate his grotesque self. Unable to relate or to love, the male must work. Females crave absorbing, emotionally satisfying, meaningful activity, but lacking the opportunity or ability for this, they prefer to idle and waste away their time in ways of their own choosing – sleeping, shopping, bowling, shooting pool, playing cards and other games, breeding, reading, walking around, daydreaming, eating, playing with themselves, popping pills, going to the movies, getting analyzed, traveling, raising dogs and cats, lolling on the beach, swimming, watching T.V., listening to music, decorating their houses, gardening, sewing, nightclubbing, dancing, visiting, “improving their minds” (taking courses), and absorbing “culture” (lectures, plays, concerts, “arty” movies). /…/ What will liberate women, therefore, from male control is the total elimination of the money-work system, not the attainment of economic equality with men within it."
– SCUM Manifesto
COPYRIOT | Tredje cirkeln: Arbetet
copyriot.se
Vi letade gratislunch i tisdags, under ett kort besök på “politikerveckan”. Vi g...See More
December 19, 2011 at 5:49pm · Like ·
Ava Avane Dawn Med reservation för att den tredje delen är mer kuriosa än något annat, men kan funderas på över vart den kommer ifrån, så att säga.
December 19, 2011 at 5:51pm · Like
Elin Björkstam Oh ja, känner igen enormt. Jag behöver gardera mig när jag ska vara ledig, se till så att jag har saker som behöver göras. Jag har lätt att få meningslöshetskänslor när jag bara känner efter vad jag känner för att göra. Ser det som ett problem och jobbar på att ändå känna efter och inte boka upp all tid med plikter. Det kan ju omöjligt vara bra att leva så.
December 20, 2011 at 10:08am · Like
Peter Joe Magnusson Fast måste nog tillägga att jag är jätteduktig på att göra precis ingenting emellanåt. Är tunnelbanan eller pendeln tio minuter sen, så tyckerr jag att det ör skönt att få sitta ner i tio minuter, skönt med en paus liksom. Alla andra verkar freaka ut totalt; "Nej, du skojar! 8 minuter till tunnelbanan kommer?! >___________<"...
December 20, 2011 at 12:47pm · Like
Ava Avane Dawn Peter: Jag brukar försöka underhålla mig med att andra tycker det är så jobbigt. Det tar delvis bort fokus från att jag själv tycker det är lite jobbigt, men det är även lite skadeglädje i det då jag liksom har med mig en bok alltid och kan underhålla mig själv. Dock känner jag mig oftast stressad trots att jag inget kan göra åt saken, vilket ju är onödigt minst sagt. T_T

Elin: Ja jag vet inte egentligen. Upplever du problem av att vara uppbokad hela tiden, eller kopplar du vissa problem indirekt just till det beteendet? Jag har ju problem först och främst med negativa tankar när jag får utrymme att "bara vara mig själv". Problemet där är att jag själv är ett ondsint rövhål som hatar mig själv och världen liksom. :P Och problemet vore inte ett problem om det inte vore så att jag tänker att mina grubblerier även kommer fram i vardagen när jag är upptagen, då som automatiska tankar i kbt-språk, alltså smått omedvetna/reflexmässiga tankar som gör att jag mår dåligt. Jag tänker då att ett sätt att närma sig problemet är att göra det mer direkt genom att inte göra något särskilt liksom. Annars kan en ju inte kalla det för att bemöta ens ångest eller känslor, då är det ju bara ett hanterande av dom, om en ensidigt fokuserar på att lösa problemet eller komma runt det.





Så, nu till inlägget i sig!

Jag har nog lite tvspelskris, samma problem som annars, att jag inte är proactive, men låser mig när jag vill ställa om mig, lära om mig, och är för dålig och känner att inga lösningar finns till pussel, skottmönster, mm. Jag har lust att lära mig spelet noiz2a (shmup) på riktigt, men pallar aldrig liksom och tänker att eh, kanske ska jag bara reagera på skotten och energin istället då och använda det som avslappning/ångestmedicin. Men så känns det ju med det mesta i mitt liv, att jag har svårt att vara proaktiv inför det. Att jag kör huvudet i väggen snarare.

Lite så är det med mitt datoranvändande också, att det som främjat kanske blivit ett problem. Vet inte riktigt vem jag är när jag inte är den jag var. Om jag slutar gilla ngt tänker jag att det är fel på mig liksom, snarare än att jag förändras.

Jag har svårt för motgångar i spel. Jag använder walkthroughs för att jag blir så himla frustrerad när jag behöver lita till mig själv och göra saker. Jag blir arg. Jag känner att jag slösar tid. Jag får ingen mening av det, känner att jag inte får ut något av det. Att jag kunde göra annat. Så ser jag en playthrough men känner inget heller, förutom tillfredställelsen att jag gjort något. Tagit del av. Teoretiskt. Kan utvärderas. Check. Än är jag med i gejmet. One down, next to go. Allt blir next to go. En lista med saker. But meaning eludes me. True meaning, joy, escapes me. Istället ser jag på serier, film, saker som presenteras, där jag kan gå utanför mig själv, och inte behöver engagera mig. Även om det är det jag gör, särskilt i serier. Även filmer har jag svårt för nuförtiden, utan det är serier som gäller, först där kan jag engagera mig riktigt.

Jag har verkligen problem med ansvar. Stå på egna ben. Växa upp.

I högstadiet/gymnasiet spelade jag ännu mer än tidigare, och då blev det ett verkligt beroende. Baldurs Gate 2, Diablo 2. Men båda läste jag saker om och sedan repeterade. Dog 50ggr på bossarna, men det funkade och jag fortsatte köra väggen i huvudet tills it gave way. Kreativitgeten försvann. Ju mer jag skulle bli vuxen, ta ansvar, desto mer kröp jag in i mitt skal, blev beroende av power-gaming och tyckte mindre och mindre om att spela.