Är metalcore melodic death screamo emo post-hardcore skatepunk 10-talets neometal, fast med mer brudar (som fans)? Det är definitivt rebelliös och ilsket utan att vara ett särskilt artikulerat motstånd som skulle kunna göra ett politiskt gejm av det hela, organiserat eller intentional mer än enbart sinnesyttring. Det är definitivt ganska cyniskt och fast i motståndstanken, som i "Through Struggle" (As I Lay Dying):
only through struggle have i found rest
with a piece of me taken away
i begin to understand
hollow out this machine like chest
with its gears that turn to make me feel
and assembled thoughts that fade away
only through struggle have i found rest
only through struggle have i found rest
remove from me
this deception that i called love
that i called love
with its gears that turn to make me feel
and assembled thoughts that fade away
http://www.youtube.com/watch?v=BhYT-7bzHis
Eller i Bullet for My Valentines "Tears don't Fall":
There's always something different going wrong
The path I walk is in the wrong direction
There's always someone fucking hanging on
Can anybody help me make things better?
Your tears don't fall
They crash around me
Her conscience calls
The guilty to come home
http://www.youtube.com/watch?v=9sTQ0QdkN3Q
Men om det finns något motstånd artikulerat så är det samma gamla grej som redan Papa Roach körde på, om arbete, om alienation, nu med den ekonomiska krisen som bakgrund, t ex i Pierce the Veils "King for a Day", där även något som kan liknas vid ett kollektiv motstånd tar plats (sina begränsningar till trots):
http://www.youtube.com/watch?v=icXUkIfZxyg
That's actually all!
fredag 5 april 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar