(icke)Integral kulturesa (metal, existentialism, att vara tonåring, och om utomjordingar)

Ett inlägg i diskussionsforumet på initiativ samutvecklings forum.

Varning för academese och svenengelska!

Jag har alltid varit omgiven mycket av kultur och investerat mycket av mig själv, min tid, min självuppfattning, min narrativa berättelse om vem jag är och har varit – i kulturella produkter och min relation till dom, deras relativa plats i min värld som den knyter an till andras värld och klocktid, epoker, kapitel i generationer, decennier; lågstadie; högstadie; post-9-11; andra konsolgenerationens spel; post metallicas black album (metals entrance into mainstream); osv. Jag började skriva på en tråd om kultur som kan vara inspirerande för någon med integralintresse, och då inte enbarti i form av självhjälpsböcker eller facklitteratur, utan kultur i den där andra betydelsen liksom, men kom fram till att minst lika intressant är det här med kultur i relation till vilka vi är och har varit. Så då blev den här texten en själslig och spirituell resa som jag ville beskriva utifrån de kulturella produkter som jag rest med, och fokus för mig i den tråd är både denna resa och era resor, med eller utan gemensam kultur, med destination integral och spirituell kultur.

Det här med resor alltså. Pratade med Daniel G om gemensamma bakgrunder hos folk som kommit till integral eller IS. Vi funderade på existentialism som någon slags precursor till vidare integral utveckling, ungefär som postmodernism – något som fyller ett tomrum efter avsaknaden av tilltro till det absoluta som rasat samman, modernitet eller Gud. Min resa är definitivt kantad med existentialism: Friedrich Nietzsche (the original superhuman!), Aleister Crowley (narcissistisk mystiker som haft mycket stor inverkan på västerländsk 1900-tals-esotericism), Anton Lavey (grundare av modern satanism), Sartre (anvar, autenticitet, (negativ) intentionalitet), Heidegger (fenomenologi, das Mann). Här har det varit making a beast out of oneself to get rid of the pain of being the man, drakar, free spirits, slavmoral, mer skyldigheter än rättigheter, självet som grund för all existens (en kvadrant to the exclusion of all else) för hela slanten.

En konstant växelverkan mellan att vägra puritanskt lidande som bevis för ens godhet och syndafall alltså, samtidigt som lidandet har fått stå för differentieringen av mig från andra, det som gjorde mig bättre, där distansen från livet och det sköna fick vara det intellektuella, det som stärker min autonomi och därmed det som särskiljer mig från de som är svaga, de som är djur, osv. Först senare har jag ställt mig frågan om det finns ett alternativ till Kants “disinterestednes” som ideal för kritik, för att leva, för att uppleva, för att nå sanning, i form av att kanske bli en del av, suspend critical faculties, go native (i antropologin) eller grok (Heinlein), att erkänna co-existence och varandra (e-prime) att skala av sig och tillåta något nytt skapas inom tomrummet istället för att styra det utifrån instrumentala värden, planering, mål, ansvar, ego, etc. Vad händer för övrigt när en distanserar sig från mänskligheten och inte har något ideal som balanserar upp det, är en fråga som jag tänkt mycket på, t ex i Brott och Straff eller för den delen American Psycho. När en sedan distanserar sig och har makt, ja who watches the watchmen? Blir en som Batman* till slut?

Så. Metal. När jag skulle ha en fest på temat "Age of Aquarius" för några månader sedan och kollade igenom min musiksamling efter låtar som hade med spirituella ting att göra så upptäckte jag ganska så snabbt att det mest var metal som hade inspirerat och utvecklat mig på den fronten, band som Cynic, Gojira, Aghora, Mudvayne, System of a Down, Within Temptation, etc. Även band som Pain of Salvation, Papa Roach, Evanescence, Clawfinger, men då i form av kritik av konsumptionssamhälle t ex. Till viss del är det ju så att lyssnar mycket på metal och då blir det naturligt att det blev mycket metal som hade att göra med spiritualitet i min musiksamling, men det var spännande likväl för att jag kan se så mycket I metal som den följt med mig på min resa. Ett citat om metal:

"Much like extreme weather, there’s beauty in its ferociousness and its stillness. Everything is connected by slender threads and we are essentially conduits. Metal and other extreme forms of music can ultimately exhibit that transcendent quality and awareness that connects us to something deeper, the essence of being raw and alive."

– Paul Masvidal (Cynic)

http://www.metal-rules.com/metalnews/2013/02/27/death-metal-urban-tantra-feat-paul-masvidal-and-others/

Artikeln som citatet kommer ifrån pratar litegrann om det här att stå-för-något och vara-emot-något, att vara fast i the oppositional stance, grå vampirism som energitjuv/neggare, the critical role and only as critic, never as fan, och för att knyta an till Nietzsche, vad som händer när one stares deep into the abyss – förutom att potentiellt avslöja något om ens innersta, så leder det oftare till förverkligandet av "the rule of the fanatic" – one becomes what one despises, instead of turning the other cheek. Skribenten av artikeln menar att mycket metal handlar om ilska och att protestera mot något, men att många fastnar i den reaktionen och inte gör någon resa, och jag håller med. Det är frustrationen över livet som utmynnar i texter om självmord som levs ut på skiva tills musiken tar slut och det symboliska självmordet äger rum, cathexis dissipates och katharsis kan äga rum. Men vad sedan? Round and round we go, addicts as we are, trying to work it out by doing the same thing over and over again...

Mycket metal har fastnat i existentialism och nihilism, mot religion, mot kristendom, vilket kan ses i band som Job for a Cowboy, Cradle of Filth, Deathstars och Avenged Sevenfold (borderline case). Mycket neometal har även den fastnat i opposition mot vuxenvärlden och cynicism, i stadiet där en påpekar hyckleri men inte bygger på något eget utan stagnerar med idén om att de som borde ha tagit hand om oss gjorde oss besvikna, och godhet därmed inte går att finna (att den kan skapas eller omtolkas förstås alltså inte). (Längst nere i mitt inlägg tar jag med en text jag skrev** som tribute till (neo)metal och mitt tonårsjag - vore roligt om ni kände igen er eller andra i den sortens tankar/ontologi, och även kanske vissa av referenserna om ni själva växte upp med den sortens musik.)

Mainstream black metal å andra sidan är ofta totalt förakt för mänskligheten, parat med förkärlek till natur. Det är tysk naturromantik, autenticitet i form av en återgång från det postindustriella, post-agrarian society, tillbaka till Heidegger fur alles! Det är vändandet mot ge-stell (teknik, the bare enframing of being) och sökandet efter det riktiga i skogens das Ding an Sich (existensen själv) (varav en mycket bra kritik av detta finns i Bruno Latours "We have never been modern", en bok som är förgestalt inom de mer etablerade akademiska samhällsvetenskaperna när det gäller frågor om icke-dualism, postpostmodernism, platta ontologier och systemteori)***.

Ett exempel, från Agallochs "Falling Snow":

The water pours its embracing arms around the stone

Decay drips from the unquiet void where the ice forms, where life ends

The stone is by the crimson flood, swallowed

The red tide beyond the ebon wound, contorted

My sacrifice bids farewell in this river of memory... a wave to end all time

Red birds escape from my wounds and return as falling snow

To sweep the landscape; a wind haunted, wings without bodies

The snow, the bitter snowfall

You wish to die in her pale arms, crystalline, to become an ode to silence

In the soul of a mountain of birds, fallen

The cascading pallor of ghostless feather

The snow has fallen and raised this white mountain on which you will die and fade away in silence

Mums! Här ligger alltså band som t ex Burzum och Immortal, men det finns även de som är lite annorlunda, om än lika inspirerade av Schelling, Fichte, Hegel, naturfilosofi, romanticism. Det är typ Between the Buried and Me med sin senaste konceptplatta, och Obscura med sina texter. Från Obscuras Cosmogenesis-platta, låten “Noospheres”:

I pass beyond time and life on measureless wings

Yet still am one with born and unborn things

I have wrapped the wide world in my wider self

And time and space my spirit's seeing are

I am the god and demon, ghost and elf

I am the wind's speech and the blazing star

All nature is the nursling of my care (death metal)

I am its struggle and the eternal rest

The world's joy thrilling runs through me, I bear

The sorrow of millions in my lonely breast

I have learned

A close identity

Yet am by nothing bound

That I become

All culture is like this, the unfettered mind (death metal)

The boundless spirit is more imagination

To achieve great things, we must be self confined

Mastery is revealed in limitation

Carrying in me

The universe's call

I mount to my

Imperishable home

Det handlar mer om utveckling och resan som är universum snarare än självmord, till skillnad från ecofascister och primitivister som ser resan framåt som en resa som enbart fungerar om vi tar bort människor (som har tillträde till den högsta nivåerna av utveckling) från ekvationen helt och hållet, band som gärna är kämpar för animal liberation och går litegrann åt antingen hippiehållet (Within Temptation) eller våldshållet (The Agonist, Deadlock, Totalt Jävla Mörker). Om djur kunde tala, liksom! (eller om “Animal as Leaders” inte bara spelade intrumentellt! För egen del så tror jag att jordens bios/flercelliga organismer förstådda som en superorganism är självmordsbenägna snarare än livgivande - Medea snarare än Gaia, som Peter Ward skulle sagt. Detta är Zizeks ståndpunkt i b la filmen "Examined Life", även om Zizek tagit sin inspiration mer från Timothy Morton än Wade.

Klart är iaf att även om hat för mänskligheten ofta finns hos dessa personer, så är naturromantiken inte ett måste för den sakens skull, men likväl det som fyller tomrummet när vägarna framåt inte verkar finnas, som i Gorods “Diverted Logic”:

Die humanity die!

Do they really believe in their good acting?

Trappi-ng minds in a biomechanical prison for centuries

And then releasing them, while ordering them?

You'll die

I can destroy

I want to guide the other souls that, as I did

Nearly feel into madness

I want to kill

I can trick these monsters

Whose think they are creators

They think they control everything

They suppose that their aim will be ours

I give you my word

These survivors will join the dead

The dead of this no-future species!

Separate network

Spirit in the work

Decoherence, diverted logic

Everything is human

Adam will fell!

Vill ni läsa mer om metalteori kan jag rekommendera http://blackmetaltheory.blogspot.se/

som även släppt en bok som heter “Hideous Gnosis”. Inget för the faint of heart (eller snarare akademisk habitus) dock då det är ganska så svår filosofi som avhandlas i den! Här får ni lite klipp på metalband som “gått vidare” och som jag har gått vidare tillsammans med i min resa:

Gojira: http://www.youtube.com/watch?v=v50wkoofl-4

Mudvayne: http://www.youtube.com/watch?v=_VHibS-ubDw

Cynic: http://www.youtube.com/watch?v=9-fOpoLtj7U

Bonus, inte metal: Saul Williams: http://www.youtube.com/watch?v=zyjbSfoUfNE

Lite texter Masvidal från Cynic/Aeon Spoke/Portal/Death har skrivit med spirituell riktning:

http://www.metalsucks.net/category/metta-mind-journal/

http://www.metalsucks.net/2010/05/12/metta-mind-journal-cynics-paul-masvidal-on-the-burglary-of-his-home/

§

Och så lite om utomjordingar, som utlovat.

För något år sedan när jag på allvar nördade ner mig i spiritualitet så gick jag en kurs om astronomi på Lunds Universitet, och när vi sedan kom till delkursen om utomjordingar och kultur så konsumerade jag en massa filmer om utomjordingar för att hitta att deras roll i vår kultur har förändrats radikalt de senaste 50 åren, från att ha varit ett yttre hot till att bli en påminnelse om vår inre gudomlighet. Från den delen av världen kan jag därför rekommendera filmerna Contact och K-Pax, båda till syvende och sist om människor och vad de kan bli; immanens, tro, connectedness, skuggor, inre och yttre, förändring och utveckling. Inte riktigt en sci-fi, men likväl en film som avhandlar rymd (inre och yttre), människans relation till själ, liv och död, är Aronofskys The Fountain, som på ett mer emotionellt plan (en mer givande och mänsklig handling) än hens tidigare film Pi som hade fokus på kaballah bearbetar frågor om tro, hopp, meningen med livet, pride, förfall, Gud. Även i den här delen av min kulturkonsumption fanns existentialismens skeptiska tentakler med, där jag använde mig av Stanislaw Lems litteratur som backdrop mot vilken en kunde förstå utomjordingarna och de problem som inom astronomin associeras med deras ankomst eller brist på existent. Denna litteratur handlar om mening, brist på mening, anomi, disenchantment of the world; är vi ensamma, är inte alla utomjordingar egentligen projektion/önsketänkande, är inte Gud det likväl; kan vi göra gott utan gud; innebär inte inkommensurabilitet att det inte är möjligt med en final arbiter gällande sanning; är kommunikation mellan människor möjlig om intentionalitet inte kan avläsas; är förståelse; kan vi förstå oss själva? Här fann jag även utrymme att tolka om Nietzsches "Beyond Good and Evil" inom en ram av zenbuddhism och ickedualism, och även eternal return och amor fati i mer positiv bemärkelse, där historisk determinism inte blev något en dominerande klass/powers that be använde som argument för att behålla status quo, utan som ett sätt att förstå omvärlden och agens, en motbild till existentialismens bad faith.

Bortom utomjordingar har jag en sista contribution nu, också sci-fi: The Matrix. Om ni tvekar, brush up on your zenbuddhism och/eller se kommentatorspåren med Ken Wilber och Cornell West till tioårsutgåvan av The Matrix-trilogin! Den gav mig mycket, även om den i Wilber-manér är ganska så repetitiv. :)

Refenser:

*Transcript från ett klipp på nätet om Batman som jag såg någon gång:

Why is the bat loathed in our culture? The fear of the bat lies in its very nature: is it a flying mouse or a tooth bird? The bat is a study of opposites, a liminal figure – a hybrid between worlds. It has the wings of a bird, but teeth, milk and fur of a beast. Proverbially "blind as a bat", but with the ability to see in total darkness. It has the ability to reach the heavens, yet it shuns light. A bat flies, but not to the light of virtue. And so instead it watches in darkness, envious of those who can walk in the light. As such, a man with a bat as a symbol lies in spiritual limbo. Bruce may have been right once in taking the bat as hir spiritual guide/power animal, but the bat as a symbol is a dead end. This is why every story must end with Bruce Wayne as Batman; Frank Miller retired Batman, but brought hir back; Grant Morrison had hir killed, only to be reincarnated, again and again, always in black, always as a bat. Even after having died a heroic death, zie was forced to watch hir own funeral, the Caped Crusader's eternal reward being rebirth – borne once again, as Batman. Always approaching the light, but never entering it. Bruce has left the earthly plane (becoming an idea), but zie hasn't been able to reach a higher one (embodied idea of man and symbol, transcended). The bat is keeping the man in check. And so it might be wise for Bruce Wayne to realize where zie is standing – abandon the Bat, or perish.

**Tribute to neometal

Let me go (you don't understand me),

I am evil, you are pure, I will defile you,

tears frozen like snow.

Stay away, I am a sinner, I will not turn the other cheek,

I've bled for you (all that I did for you!),

yet you will not hear me (where were you?),

but I still stand, not falling,

so save your hand for someone else,

I'll save myself, hide between my sheets

Falling forever, blurring the lies and truth,

what's real and what's not, coming undone,

like breathing in sulfur (suffocation),

can't trust anyone, until I'm catched,

or reach the bottom (dying, screaming),

the scars remind me of a past that never was

My weakness – that I care too much,

I touch, and it breaks,

veins pulsating, everything's my fault,

I tear myself open, sew myself shut,

like the pinup doll you want me to be

Make me real, I want to be free,

save me from myself, I don't know why I instigate,

maybe because I'm so uptight in this straitjacket?

so loosen these chains, untie the knots,

the stones sink with me,

with this dark chrysalis of a tomb, dead inside, aching, rotting,

not sleeping (can't stay awake)

will I ever wake up from what's underneath my skin?

Consuming, the walls are closing in,

my reflection breaking, wasn't love supposed to be something else?

I've kept my temper, now the shards are flying,

and I can't be held responsible (guilty),

lithium, valium and prozac keep me in line,

just another brick in the wall

I don’t need one more day of you wasting me away,

(all days are wasted on me)

don't turn your back on me, I won't be ignored,

I'm gonna suffer for the rest of my life,

But I will always find a way to survive, (alone)

Fix yourself instead, get on with your illusion of a life

I crawl in my own piss, what's wrong with me, can't fix myself,

once the paper's crumbled up, it can't be perfect again,

haunted by fairy tales you told me,

of someone to talk to and not just working for the man,

instead I only get the pat-down and the shouting,

to you I've never been enough,

fuck it, I tried to be a good boy,

now I just want to kill you (my last resort)

Don't judge me, you're no saint,

blaming it all on Marilyn,

we're the children of the Korn,

who the fuck are you?

Don't know, not the same anymore,

I hurt myself to get back at you,

addicted to your punishment,

craving it just to feel anything,

and so the hate in me washes the sin away;

it's in our nature to destroy ourselves;

hunger, rising, pick my victim;

I just wanna play, wait and bleed

...

I'm on the outside, looking in,

don't want any of it, won't change for you,

if I smile and don't believe, soon I'll wake

(from this sleep beneath the breaking waves),

replacing this pain with something numb,

everyone's a fake, so empty,

I see your true colors,

without your mask, where will you go?

because you are ugly, like me,

scaring away all that's pure

I need a place to escape the pain inside,

don't give a fuck, caught in the middle,

no place to run, a slow defeat,

life in pieces – do you even care if I die?

I'm dead to you already

(wounds so deep I can barely scar,

let alone heal)

Sick of all the lies and the hate,

I wanna find a place where I belong,

but I can't stay long, holding my breath, (drowning)

because I'm too lost to be saved

I'll just lie down, next to my thorns,

write poetry in red,

this way I can't let you down, ever again

nothing matters anymore,

if you can get away with murder, why can't I?

no-one cares,

I'm sure I deserve it

I can't keep from falling,

buried so far away,

digging a hole to bury the pain,

don't bother, I'm not worth it,

it's all my fault, angels stabbing me,

I am trash, going away, mind going haywire,

a mess never to be entangled,

so go away, erase any trace,

of love, let the fires of hell take its course

(Abandon all hope ye who enter, for there is no salvation for the likes of us)

***

“Thinking gathers language into simple saying. In this way language is the language of Being, as the clouds are the clouds of the sky.” Why is the distance of abstraction more simple than embodiment/closeness? Or for that matter, must abstraction be distancing? Heidegger does not expect to find Being except in abstract thought, or along the Black Forest Holzwege – being cannot reside in ordinary beings. Everywhere, there is desert (of the real). The Gods cannot reside in technology – that pure Enframing of being [Ge-Stell], that ineluctable fate [Geschick], that supreme danger [Gefahr]. They are not to be sought in science, either, since science has no other essence but that of technology. They are absent from politics, sociology, psychology, anthropology, history (which is the history of Being, and counts its epochs in millenia. The gods cannot reside in economics – that pure calculation forever mired in beings and worry. They are not to be found in philosophy either, or in ontology, both of which lost sight of their destiny 2,500 years ago. Thus Heidegger treats the modern world as the visitors treat Heraclitus – with contempt.”

2012

Lista med topp-2012 i form av underhållning för min del!

MOVIES
Dark Knight Rises (new)
Dogville
Dr Horrible
Fight Club
God on Trial (new)
Good Will Hunting
Inception
Indie Game The Movie (new)
La Vita é Bella (new)
Kung Fu Panda
Tangled (new)
The Cabin in the Woods (new)
The Hunchback from Notre Dame
The Matrix Trilogy
The Twilight Samurai (new)
The Fountain
The Man in The Iron Mask
The Man From Earth (new)
The Terminal
The Many Adventures of Winnie the Pooh
Tusen Gånger Starkare (new)


TV-SERIES
Angel (new)
Battlestar Galactica
Buffy the Vampire Slayer
Jakten På Det Perfekta Livet (new)
Dexter
Dollhouse
Futurama
Historieätarna (new)
Glee (new)
Neon Genesis Evangelion
Planet Earth (new)
Rurouni Kenshin


YOUTUBE (never mind new or old)
Alan Watts (various clips)
charlieissocoollike
ERB (Epic Rap Battles)
ExtraCreditz
freslycharles
Gangnam Style
JennaMarbles
Ken Wilber (various clips)
Lindsey Stirling
Luis CK (carious clips)
Matt Barton (Matt Chat)
melodysheep (Symphony of Science)
Mitch Hedberg (clips)
Nick Pitera
ObsidianEnt
Penn & Teller Fool Us
qwatsky
thejuicemedia (Rap News)
thelonelyisland
walkofftheearth (Somebody That I Used to Know cover)
Whedon on Romney


BLOGS
Appeal To Authority (new)
Critical Distance
Deirdra Kiai Production
Fucking Utopia (new)
Ian Bogost
In The Games Of Madness
Insights from Sirlin
Nightmare Mode
Plot is Gameplay's Bitch
The Brainy Gamer
The Dream Machine
Tilt At Windmills (new)
Varytale (new)
Vorpal Bunny Ranch


WEBSITES (video games)
Eurogamer
Gametrailers
Kickstarter
Polygon (new)
PopMatters
Robotgeek
Rockpapershotgun


VIDEO GAMES (Later)
2012

Honorable Mentions:
.heartbeats (Sebastian Trelles)
As Slow As Possible (György Dudas)
Baldur's Gate: Enhanced Edition
Brace (Merritt Kopas)
Drawception
dys4ia (Anna Anthropy)
First Draft of the Revolution (Emily Short)
Hotline Miami
I Remember the Rain (Jordan Browne)
ir/rational Redux (Tom Jubert)
It's all Fun and Games Until Someone Blows Their Brains Out (Mikael Vesavuori)
Laza Knitez! (Team Buttfighters)
Lone Survivor (Jasper Byrne)
The Love Letter (axcho and knivel)
Mirrormoon (Team Focaccia)
Promises/The Good Sister/RAPIDFIE (Stephen Lavelle)
Resonance (Vincent XII)
Slender: The Eight Pages (Mark J. Hadley)
Super Hexagon (Terry Cavanagh)
The Colder Light (Jon Ingold)
The Republia Times (Lucas Pope)
Thomas Was Alone (Mike Bithell)
To What End (Chelsea Howe, Michael Molinari)
Unfinished Swan

10 Perspective (nfyre)

9 Anestesia (Pedro Paiva)

8 Vidiot Game

7 Journey Down: Over the Edge HD (Theodor Waern)

6 Journey (thatgamecompany)

5 Unmanned (molleindustria)

4 Mass Effect 3

3 Thirty Flights of Loving (Brendon Chung)

2 Almost Goodbye/Prom Week (Aaron A Reed)

1 Dear Esther


BOARD GAMES
A Game of Thrones: The Board Game
Alias
Battlestar Galactica
Category 5 (new)
Citadels
Coloretto
Diamant
das Amulett (new)
For Sale (new)
No Thanks!
Pandemic
Shadows Over Camelot


BOOKS (all new except Sofies Värld and Non-Violent Communication)
Awkwardness (Kotsko)
5000 B.C (Smullyan)
Connected (Shaviro)
Coming Home to Myself
Finding Flow
Focus (Leo Babauta)
Gödel, Escher, Bach
Imaginary Games
Non-Stop Inertia
Non-Violent Communication
Our Tragic Universe
Osäkerhetsrelationen
Religion for Atheists
Rise of the Videogame Zinesters
Slavoj Zizek (various)
Sofies Värld
The Society of Others
The Little Prince
The Chicken Qabalah
The Pleasures and Sorrows of Work
The Tao is Silent
The Dance of Anger
The Gifts of Imperfection
Various Companion Books, "X and Philosophy"-books, "Reading X"-books.
Violence (Zizek)
Work (Lars Svendsen)
Working on Yourself Doesn't Work
Your Memory (Higbee)


COMICS (all new except Promethea, Sandman and Watchmen)
Angel & Faith
Angel Season 6
Batman (various)
Buffy Season 8/9
Fallen Angel
Habibi
Logicomix
Promethea
Swamp Thing
Sandman
Watchmen


MUSIC
Ace of Base
Aeon Spoke
Agalloch
Alcest (new)
Analogik (new)
Buffy: Once More With Feeling
Burzum (new)
Castlevania (Konami Kukeiha Club) (new)
Detektivbyrån
Disney (various)
Dr Horrible OST (new)
DUBSTEP (various)
Final Fantasy 7/8
God is An Astronaut (new)
Kristina från Duvemåla
Latitudes
Linkin Park
Madonna
Mudvayne
Opeth (new)
Ratatat (new)
Tacere (new)
The Cranberries (new)
The Legend of Zelda (various)
Within Temptation

Annars är 2012 året då jag fortsatt min spirituella resa, där jag gjort något av en helvändning vad gäller hur jag ser på världen, religion, och mig själv. Gud är inte längre ett ord jag är rädd att använda som en troende skulle använda (åtminstone i privat bruk), essentialism omvärderas från något som enbart kan användas strategiskt/politiskt till något potentiellt viktigt och/eller sant "i sig självt" (även detta en fras som jag cringar åtminstone lite mindre för än innan), teleologiska orsaksförhållanden accepteras med större readiness, min hårda existentialism med ledord som ansvar och autencitet (negativt definierad utifrån idéer om människans ondskefulla inheritance eller ständiga kämpande mot "dålig tro") kompleteras med "god tro" i form av choiceless choice och being istället för sisyfianskt ansvar och doing, och transcendentala (icke)signifiers i form av Tao, god-above-god, deus sive natura (pantheism/panentheism). Mina olika intressen under livets gång har fåtts tolkas om för att få plats i ett större ramverk av ickedualism och andra teman inom spirituella och mystiska traditioner, dit både queerfrågor, djurrätt, philosophy of mind och posthumanistiska frågor (som ju varit stora intressen av mina) platsar in. Även tvspelsfrågor har stöpts om i spirituella idéer som wabi-sabi och wu-wei-wu.

Så grått nytt och fortsatt sökande efter svar och frågor allihopa! Och för all del, underhållning! :)

Deadlock continuation

test

Artikel skriven för RFSL

Innan jag bestämde mig för att jag inte är transsexuell trodde jag att jag inte var transsexuell.

Viljan att byta kön fanns där redan när jag inte trodde att jag var transsexuell dock, och efter att jag ha läst resten av denna artikel finns det säkert de av er som kommer hävda att viljan finns där fortfarande, men detta då mot min bestämda vilja att nyansera, förtydliga och kontextualisera diskussionen – och min ovilja att utan motstånd låta andra tolka mina motivationer.

Innan jag bestämde mig för att jag inte var transsexuell tänkte jag att hela könsbytesgrejen nog inte var för mig, att det inte var jag, och att inget någonsin är där för mig – enkelt, åtkomligt, livligt. Ungefär som Albin Balthasar sjunger i Fel Person: "Jag har känt mig utomjords/inombords/sen jag föddes på fel planet/och i mitt [sic] hemnation är min person/i egen minoritet".

Jag tänkte att jag nog bara inbillar mig att jag vill byta kön, att det är ett symptom på mina psykiska problem eller bottnar i min bristfälliga relation till kvinnor och min upprorsvilja jämte min mamma som alltid var glad över att ha "fått" en son. Jag tänkte att jag var alldeles för manlig för att vara en kvinna - både som barn och nu - och att mina berättelser kring hur det kändes att vara transsexuell eller vilja vara kvinna aldrig riktigt stämde överrens med andras. Att saker förväntas konstant av mig, saker som jag inte vill leva upp till. Att jag inte passar in i ramen for de transnarrativ som visades i media och (åter)upplevdes av transpersoner världen över.

Jag mådde mycket dåligt över min vilja att vara transsexuell och kvinna men kände att jag nog mest ville vara transsexuell och helt uppenbarligen inte var det för att mina symptom yttrade sig på ett sätt som inte gjorde en diagnos särskilt trovärdig.

Trots detta lät jag min psykolog skriva en remiss till könsutredning och där kände jag mig som en lögnare och galning för att jag hade dessa tankar om mig själv. Det blev inte bättre av att könsutredaren, som ju är specialist och har auktoritet, efter en halvtimmes diskussion med mig sa att jag inte var transsexuell. Den skuld och skam som följt med mig så långt jag kunde minnas, den svårighet som det hade varit att växa upp till en tänkt och eftersträvansvärt autonom individ som trodde på sin egen potential, sina egna önskningar och sina egna känslor, gjorde sig mycket påmind i utredarens paternalistiska skildring av mitt inre liv. Jag är inte värd det, tänkte jag. Ett bra liv. Jag tar pengar från andra vårdbehövande med mina pseudoproblem.

Jag internaliserade min förövare och skuldlade mig själv för att jag inte förstod bättre; för att jag var prinsessan som aldrig rymde själv utan alltid hade väntat på en magisk och icke-existerande prins to sweep me off my feet eller rädda mig från draken/tornet.

Internet blev hädanefter mitt främsta forum för diskussion och bevandring inom transvärlden. Jag läste in mig på den sexologiska världens tänkta etiologi till transsexualism, allt om Christine Jörgensen (som var världens första person som en “lyckad” genital operation gjordes på), jag läste om effekter av hormoner, och framför allt, om psykiatrins syn på transsexualism; primär transsexuell; sekundär transsexuell; autogynefil; dysfori; parafili; osv.

Det skrämde mig, och det tog mig en lång tid att komma fram till att nej, jag är inte transsexuell, vare sig sekundär eller primär. Jag vägrar vara den person som dessa “professionella” påstår att jag är; den sjuke, den som har vanföreställningar, den som föddes “fel”. Inte heller ville jag vara den person som transsexuella påstod sig själva att vara, i många fall efterrapandes dessa professionella.

Jag kom fram till att jag snarare är primärt queer.

Jag fick en remiss till könsutredning en gång till, denna gång med hjälp av en annan psykolog och mer införstådd i vilken relation jag och de mina utredare/psykiatrin befann sig i. Jag förstod nu att vi var fiender.

Jag gav sken av att så inte var fallet och de motståndsstrategier jag applicerade på situationen för att behålla en gnutta självrespekt och vara ärlig samtidigt som jag ju lurade hela systemet enbart genom min kunskap om den disciplinerande effekt som psykiatrin har var inte synliga för utredarna, även om min framställning av mig själv var tillräckligt annorlunda för att utredarna skulle bli arga och bemöta mig väldigt respektlöst. Jag överdriver inte när jag säger att så som de utredarna bemötte mig har jag inte blivit bemött av den värsta homofoben; möjligtvis av familjemedlemmar, men jag lämnar detta därhän.

När jag förstod (vilket jag gjorde efter första mötet i denna andra utredningen) att det skulle vara mycket svårt för mig att få en diagnos, började jag självmedicinera. Hormonerna gjorde mig mycket trött och rädd inför vad för effekt hormonerna skulle kunna tänkas ha på min hälsa. Ingen inom sjukvården ville hjälpa mig med dosering, blodprov eller annan hjälp (förutom att remittera mig till vanliga psykologer som jag haft tidigare – till antalet jag knappt kan räkna på två händer vid det här laget) och jag behandlades så som jag tror missbrukare inom vården behandlas, samtidigt som jag inte ens fick motsvarigheten till sprututbyte utan enbart “varför gör du det?” eller “du borde sluta” till svar när jag berättade för de att jag självmedicinerade och ville ha hjälp för att jag mådde dåligt.

Min psykiatriker sa åt mig att gå till en allmänläkare med mina trötthetsproblem (samtidigt som hen frågade mig om jag vet vad hypokondri är för något), och allmänläkare sa åt mig att gå till psykologer. Jag har inte velat avslöja för allmänläkare jag träffat att jag tar antideppressiva för att jag märkte att inställningen till mig då förändrades. Senaste gången jag var hos en allmänläkare tog det tio minuter för läkaren att komma fram till att min trötthet nog berodde på något tillstånd som borde bedömas av psykiatrin. Kan en komma fram detta efter tio minuter när jag samtidigt berättar för läkaren att jag redan gått i sömnterapi hos psykolog och självmedicinerar med hormoner vars effekt inte är helt förutsägbar eller mätbar ens för specialister?

Att hamna mellan stolarna i vårdsammanhang hade jag erfarenhet av sedan tidigare, då när mina psykologer inte kunde något om transsexualism och tyckte det var vettigt att prata med mig om mina känslor i relation till mina funderingar kring könsidentitet medan utredaren på sexologen menade att jag skulle gå till min vanliga psykolog och att sexologen minsann inte var något ställe för de som inte var helt säkra på vad de var.

Trots att jag kände (och känner) mig mycket svag och trött av hormonerna, av att “etablissemanget” inte trodde på mig eller ville hjälpa mig på något sätt alls, så var det mycket emancipatoriskt för mig att ta mitt liv i egna händer och inte känna mig beroende av utredarnas välvilja. Bra så, för 1,5 år senare kom hela teamet fram till att det inte kunde bedömas huruvida jag var transsexuell eller inte (men att jag förmodligen inte var det för att jag exempelvis har en s.k “killsexualitet”) för att jag lider av alltför allvarliga psykiska störningar/sjukdomar. Och om utredningen var den första våldtäkten så var det som skrivits i journalen den andra.
Nåväl, efter det bestämde jag mig for att skriva ett manifest(ival), vilket jag håller på med i detta nu och förväntar mig bli klar med om något år. För den som vill ha uppdateringar om hur det går kan jag hänvisa till följande facebook-grupp: “My manifesto; spreading/making of/including into/extending”.

Några av de ståndpunkter och frågeställningar jag tampades med och som jag fortfarande funderar kring i relation till detta manifest tänkte jag ta upp här. Vad innebär det att byta kön? Varför tillåts de att byta kön? Varför ska skattebetalare pröjsa mitt könsbyte? Varför byter folk kön? Vad är alternativen?

Min definition för artikelns återstående del av en transsexuell person kommer vara “en person som vill förändra kroppen så att den bättre står överrens med ens uppfattning av ens könsidentitet/kön” för att en stor majoritet av transsexuella vill förändra sina kroppar och för att det förväntas av dem i samband med könsbyte. Varifrån kommer denna uppfattning? Ray Blanchard skriver om något hen kallar för feminine essence theory (Ray Blanchard, Deconstructing the Feminine Essence Narrative, 2008). Jag fokuserar här på den första punkten som hen menar sammanställer den typiska (man-till-kvinna) transexuellas förståelse av sin egen “dysfori”. Kort sagt består tropen Blanchard hänvisar till denna: jag är en kvinna fast i en mans kropp.

Vad innebär en sådan verklighetsuppfattning? Kan jag vara en mus fast i en människas kropp? En prinsessa från Sleeping Beauty fast i denna värld? De biologiska aspekterna av transsexualism har det forskats på en del (såsom den psykologiska, vilken jag inte tar upp här) och de flesta sexologer verkar vara överrens om att ursprunget till transsexualism som en biologisk åkomma/inkongruens verkar vara flera. På det stora hela är området mycket komplicerat, och jag menar att det är en fara att överhuvudtaget ge sig in i den världen och mena att den genuina transsexuellas önskningar ska vara baserade i något biologiskt. Delvis finner jag sociala kontext mycket viktiga för tolkningen av det biologiska, och delvis undrar jag vad som händer med de personer som vill byta kön men inte har tillräckligt könskonträr hjärna (där inkongruensen efterforskas) för att anses vara genuint transsexuella – i en potentiell framtid; idag finns knappt sätt att klassificera hjärnor könsmässigt, åtminstone på ett sätt som är kopplat till transsexualism. Och även om en har en otypisk hjärna för sitt juridiska kön, innebär detta automatiskt att en är transsexuell eller vill ha vård? Varför, överhuvudtaget, ska en önskan vägra tyngre för att den har en bas som stöds i hur forskare kan och mäter vad som är kvinnligt och manligt än vad någon själv egentligen känner? Och om denna person då väl känner något, måste det då betraktas som en psykisk åkomma/sjukdom?

Det biologiska kortet väger tungt när en vill berättiga ens icke-galenskap, behov av vård och juridiska förändringar. Är det dit vi vill fortsätta gå dock? Är det kanske så att alla de kontroller vi har för att byta kön, alla de krav och oklarheter, godtycklighet, brist på ställen att överklaga till, osv, är ett sätt för myndigheter att kontrollera avvikare och göra dem till godtagbara medborgare? Titta bara på Sveriges historia gällande tvångssteriliseringar, arvshygien, rasinstitut och hantering av hysteriker och andra psykiskt “ofrånkomliga” för att se att behandling av transsexuella inte är taget ur tomma luften.

Kanske tillåts folk att byta kön delvis för att det anses mindre farligt att vara ett anpassat freak än något som ser bara förjävligt och mellan-könen-aktigt ut? I USA utbröt moralpanik när någon påpekade att Ken och Barbie-dockorna inte hade några underkläder, varpå Mattel målade på shorts till Ken och någon motsvarighet till Barbie. När de upptäckte att barn skrapade av shortsen för att se vad som fanns under valde de att passivt ignorera problemet och gå tillbaka till de gamla modellerna istället för att konstant påminnas om barnens skrapande och vad det betydde: att barnen var sexuellt nyfikna varelser.

Varför byter folk kön då? Anledningarna kan vara många. Vad vet jag, liksom. Men det är viktigt att inte glömma bort de sociala strukturer som informerar våra beslut och sätt att tolka världen. Om en person vill ändra sin etnicitet/hudfärg då? Är personen mindre galen för att den ena föräldern har annan hudfärg än barnet som vill byta sitt? Ett avsnitt av South Park (Mr. Garrison's Fancy New Vagina) gjorde en satir över könsbyte genom att en karaktär där ville genomföra en s.k negroplasty, en inverterad Michael Jackson ungefär. Vad är det för fantasier och behov som uppfylls av ett könsbyte och andras syn på en själv som den en vill vara och ses som efter ett sådant?

Om en anser att frågor som dessa är oviktiga eller rentav kränkande att ställa och implicera utifrån, då ställer en sig ofta någonstans i Blanchards skildring av den typiska transsexuella, och särskilt om en är svensk utgår en ifrån att det är lika klart som korvspad att transsexuella ska få könsbytet pröjsat. Varför, för att transsexualism är essentiellt, genuint? Vad är essentiellt med min vilja, vad gör att den skiljer sig och anses mer värdig än den som vill förandra sin kropp på ett annat satt? Varför får jag betalt bröstförstoring av landstinget som transsexuell medan jag inte får min näsoperation betald? Hur har den politiska kampen för erkännandet av (vissa) transpersoners hjälpbehov sett ut, och varför tror du att dessa behov har blivit bemötta som de har blivit? Retoriken för förändring och statens potentiella roll är här viktiga att studera.

Genom krav på sterilisering tar den svenska staten ifrån möjligheten för könsbytare att skapa nya biologiska familjer och med tanke på att familjen utifrån en subtilt snäv, biologisk, arbetslinjenaktig och juridisk definition anläggs som grunden för samhället genom förpassandet av anarkin och det omänskliga i FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna är det konstigt att det ses på med blida ögon. Eller? Nja, deklarationen är omskriven på så sätt att rätten till “medmänsklighet” och socialpolitiska insatser är konditionereade på det vilkoret att de politiska subjekten ska vara “medlemmar i samhället” vilket innebär att nationer kan tolka det som medborgarskap, residens eller ytterliggare någon exkluderande formulering.

Så varför ska skattebetalare pröjsa mitt könsbyte men inte mina alvöron? Vad är alternativen till könsbyte? Det finns s.k otherkins, personer som anser sig vara exempelvis drakar, vampyrer, tigrar och små alvpojkar i mänskliga kroppar och de filosofiska och metafysiska implikationerna finner jag väldigt upphetsande! Det är kanske inte ett alternativt sätt att tänka alltid, men jag ser på det stora hela inte någon större skillnad mellan s.k otherkins och transsexuella – förutom att otherkins har mer fantasi, inte omfattas av normerande institutioners behov av disciplinering (hur ofta har du sett en drake behöva läxas upp av staten?) och inte anses ha behov/önskningar som är genuina, verkliga och berättigade.

Själv är jag för allianser, och då inte baserade på essentialistiska kategorier som kvinna eller man, homo eller bi. Homosexualitet är lika mycket en fetisch som vilken parafili som helst, och även heterosexualitet är det! Jag tycker att transpersoner ska bygga allianser med amputees, otherkins, anorektiker, fashionistas, transients, transvestiter, autogynefiler, furries, stekare, sminkare, personer med BDD (Body Dysmorphic Disorder) och likställa allas behov utifrån självupplevelse och se potentialen till förändring och vilja till detta som en produktiv drivkraft likställd med en terapeutisk seans.

Jag vänder mig mot de delar av HBT-rörelsen som har gjort det till en konst att framhäva offentlighetens politiskt korrekt kodade kroppar långt borta från skam och kamp och rakt in i svenssons tv. Kolla hur tandlös bögarnas politiska aktivitet blivit sedan de kommodifierats som ett attribut, plagg eller adjektiv genom Fab 5 och den “obligatoriske bögkompisen”; nu är bögen kapitalismens och etablissemangets springpojke.

Det är rentav skamligt att transsexuella vänder sig mot transvestiter, att primärt transsexuella vänder sig mot sekundärt transsexuella, och i förlängningen – att transsexuella vänder sig mot andra med något som lika gärna skulle kunna klassificeras som BDD, andra med behov av att modifiera sin kropp eller identitet, eller hur fan du nu vill ha det. Nej I say! Rätten till ens kropp går inte genom staten och rätten att göra saker som av andra ses som självskadebeteende är våran egen att ha – och vi ska vara jävligt stolta över det. Jag är med Betnér när hen går upp på scenen i Pride House och menar att det är tvivelaktigt att enbart vissa omfattas av exempelvis distrimineringslagstiftning, och att det inte är rätt väg att inkludera ytterliggare minoriteter i denna utan att den snarare borde tas bort helt och hållet. Det är ett sätt att utöva våld att inkludera och exkludera och dividera på det sättet som görs genom lagstiftning.

Med tiden har jag blivit min egen prins som räddar mig, och detta innebär att ta istället för att vänta och ta emot. Jag är med i en C-uppsats som skrevs av Carina Bohman (Könsfabriken: En kvalitativ studie baserad på transsexuellas upplevelser av sin utredning om könstillhörighet, 2010) och även om jag på sociologiska institutet fick lära mig att det är omoraliskt att publicera någons namn (även om denne vill det) i en undersökning så anser jag det vara farligt att inte låta folk representera sig själva till den grad som yrkesmoralen på sociologiska insitutet skulle vilja mena på är obönhörlig inför diskriminering. Så nu kommer jag ut dubbelt som icke-transsexuell; som Bella i uppsatsen och som Ava Avane Dawn här.

Att vilja byta kön är inte enbart att vilja ha vissa kroppsdelar modifierade eller andras uppfattningar förändrade. Ett visst juridiskt kön utanfor den lagliga och nationella kontext som ställer krav på diagnosticering och anpassning för att ett könsbyte ska kunna genomföras finns inte, och könsbytet är en lösning först och främst skapad av det politiska och psykiatriska samfundet för att styra in folk i en mall för lätthanterliga politiska subjekt.

Vill jag byta kön? Jag vill ses som en kvinna och vill ha vissa av de saker den svenska vården kan ge mig när (om) de väl har diagnositicerat mig som transsexuell. Men vill jag byta kön och anser jag mig själv vara transsexuell? Nej, det gör jag inte.

Six degrees of you are gay by principle of transitive relation of equivalen(ce)

[FROM THE FACEBOOK GROUP WITH THE SAME NAME]

Or, if you are a transsexual with a sex-change surgery in Sweden done, it becomes "Six degrees of you are gay by principle of transitive property of equality" because everyone is gay for a tranny (in one way or another), and since the state paid for your surgery you are now considered public property. Enjoy!



Did you have sex with someone who had sex with someone who would make them gay somehow? Guess what, then you're gay too! I do wonder, are we all gay when applying this logic combined with the logic of six degrees of separation?

In Sweden there are peculiar rules when it comes to the donation of blood, namely that men who had sex with men can never donate blood ever again. Maybe it's something similar to the one drop rule; whether it's pussy juice, sperm, sweat, or drool, it still makes it uncool.

PS: If you are a man and had sex through a cam with someone who you thought was a chick and turned out to be a bloke then you're not gay, but instead you're a pathetic loser. Get a girlfriend and move out of that basement!


Surely there is some stigmaphobia at work here, the fear of stigma having a contagious property, be it social, karmatic or bodily. Look out, you could become gay when getting a blood transfusion from someone whose lips met those of another--and I'm not talking french kisses here.... But I do wonder about the metaphysical implications of rules concerning donorship... since every cell in a human body is replaced after some 6-7 years, it is not a case of identity (paraphrasing Holmes) which obstructs "men who had sex with men" from being able to exhort their citizenship infused (social) responsbilities and letting others sucking them dry as good samaritans. No, the act of sexual intercourse (with penetration as ubiquity, anus as modus operandi) between men does not constitute the transfer of neo-hereditary sins by interceptability of ones spiritual properties, but instead it must but the simple act of homosexual conduct itself that echoes beyond time; an inverted medicalisation of patho-psychiatry and its reconstruction of the Calvinistic, relapsing sinner onto an reccurence of option paralysis through biological and psychological profiling of those who (tautologically) are who they are and not only that, fuck with Aristotelian laws of identity and actually BECOME the actions they perform. The gay is now a species, and, also, incidentally, all join the Ship of Theseus for a manly scavenger hunt. Let's join, shall we?

Just imagine; the gay (action) you performed once when drunk need not be intentional, and you need not touch a man ever again, or even let your girlfriend put a finger up you anus (again), but STILL you will be gay; when all is said and done, the gay cannot be washed out! I wonder, is the constitution of gayness a property of qualia, is it an atomistic construction as consciousness is but an illusion of holistic complexity principles? Or is it decreed in some sort of system unit, be it genetic or neurophsyiological?

However may be the case with that, gay as we now understand it must be the state of exception (as Foucault would lead us to understand the sui generis of state of affairs), beyond concepts such as time and dimesion. Indeed, GAY IS THE INCEPTION! It is the "begging the question" of what came before God, RESOLVED: it is the original sin, conceived before God existed, before God (I'm looking especially at you, woman) said: "I will greatly increase your pains in childbearing; with pain you will give birth to children.Your desire will be for your husband,and he will rule over you." Genesis 3:16: Repent! Well, obviously, it was a time before children and birth because everyone was gay. Now if we could all just go back to that blessed state of eternal harmony (a primordial soup full of amniotic fluid of our mother's womb) and become gay, we would not need to worry any more about these petty questions. Or we could create our own child, ultima materia, by giving ourselves a pat on the back and a blowjob to come with that. Just imagine, the Ouroboros as plateau for the collective unconsciousness, the archetype of being before birth of ego! What—is that Freud approaching the ship of Theseus? Hurry, let's all regress to the anal, Oedipal and oral phase at the same time, or better yet, keep up the pedomorphosic equilibrium of mine. Grab the leather case and let's inject the solution Holmes!

http://en.wikipedia.org/wiki/Identity_and_change

http://en.wikipedia.org/wiki/Transitive_relation

http://en.wikipedia.org/wiki/Six_degrees_of_separation

http://en.wikipedia.org/wiki/One-drop_rule

http://encyclopediadramatica.com/Scissoring

http://en.wikipedia.org/wiki/Abiogenesis

http://www.geblod.nu/general.aspx?PageId=6

http://www.geblod.nu/general.aspx?PageId=2599


Possible (rear) entry points for discussion, activism, journalism

Goffman, Stigma

McGrue, stigmaphobia

Foucault, bio power

Kant, aliens

Deleuze, relational spaces

Plato, idea worlds

Aristoteles, laws of logic

Jung, psycho-analysis



Excerpt, remade from my manifesto, 120 pages now and long from finished. Anyone wants to publish me? :P